Genbank för krusbär
Ny krusbärssamling under uppbyggnad
Krusbär? Är de något att ha när det finns kiwi, gojibär och ananas i affären? Svaret borde självklart vara odelat positivt. De är lätta att föröka, ger aromatiskt goda och variationsrika bär och avkastningen på friska buskar är mycket god. Krusbär är underbara att äta som bordsfrukt när de verkligen är fullmogna, kan användas i matlagning som omogna syrliga bär, lämpar sig väl för mustning och borde så klart med samma självklarhet som jordgubbar, hallon och blåbär finnas tillgängliga i livsmedelsbutikernas djupfrysta avdelningar. Inte för inte har krusbären kallats ”Nordens druvor” – och i likhet med söderns vindruvor har de med framgång under långa tider använts också för just framställning av fermenterade drycker eller ”fruktvin”. Fruktförädlaren Önos i skånska Tollarp inledde för övrigt sin verksamhet i tidigt 1900-tal som en krusbärsvinsfabrikant. Men den som idag vill prova dylika ädla drycker får antingen framställa dem själv eller ta sig en tur till England eller för den delen också Finland där man bland annat i gårdsvineriet vid Valamo nya kloster kan finna exempel på modernt krusbärsvin. Våra egna experiment med jäsning av krusbärsdrycker har gett vid handen att krusbärsmjöd kan vara särskilt intressant att jobba vidare med, det vill säga en dryck där honung tillförts som sockerkälla inför jäsningen. Nåväl, det om detta.
1500 namngivna sorter
Totalt i världen har det uppskattningsvis funnits 1500 olika namngivna krusbärssorter även om siffran 4884 ofta figurerar i olika texter där den bara oreflekterat traderats. Men går man till källorna är det uppenbart att den inte stämmer. I världen idag kan man uppskatta att kanske 300 sorter finns kvar. I Alexandra Smirnoffs stora pomologi från 1902 finns vid sidan av de många äppelsorterna också 109 krusbärssorter noggrant beskrivna – sorter som vid den aktuella tiden var vanliga i Sverige. Denna siffra ska jämföras med de i bästa fall fem, sex sorter som idag återfinns i en välsorterad handelsträdgård. Mångfalden ÄR hotad. Många av Smirnoffs 109 sorter hade utländskt ursprung och då i första hand engelskt eller tyskt, men där fanns också ett antal svenska sorter. I den nationella genbanken som samlats ihop inom ramen för Programmet för odlad mångfald, Pom, är krusbären styvmoderligt behandlade. I Alnarp samt på Elitplantstationen bevaras ett 25-tal sorter, flera dessvärre i ett dåligt skick.
Bevarande av svenskt kulturarv genom krusbärssorter
Kålrotsakademien är en sluten ideell förening bildad 2015 som värnar den svenska matens kulturarv. Krusbärens tidigare bortglömda mångfald blev härom året ett memento för akademien att engagera sig i. Ett upprop gjordes om insamling av sticklingar från äldre buskar i landet. Samtidigt jämfördes historiska sortlistor från Sverige med listor över sorter bevarade i några av de största genbankerna och handelsträdgårdarna för just krusbär i Europa: RHS och John Wiley i England, Pometet i Danmark och Pro Specie Rara i Schweiz. Via dessa genbanker har 60 sorter identifierats som odlats historiskt i Sverige och ca 45 sorter har hittills kunnat tas hem till Sverige. Vi har också fått material från Bergianska trädgården, Pom och Elitplantstationen. Uppropet till allmänheten samt egen insamling har också renderat ett 30-tal sticklingar. Kålrotsakademiens krusbärssamling omfattar snart 100 olika sorter och finns hos Hans Naess på Flinkesta i Sörmland. Nu går arbetet in i nästa skede och samlingen skall utvärderas och det insamlade plantorna sortbestämmas. De högst relevanta frågorna om hur de olika sorterna fungerar odlingsmässigt, bärens skiftande storlekar och egenskaper och smaker – allt detta är frågor som kommer att kunna besvaras om ett antal år.
Dubbla hot - amerikansk krusbärsmjöldagg och förökningssvårigheter
Två centrala frågor har redan vid detta skede visat sig mycket angelägna att nå bättre kunskap kring: amerikansk krusbärsmjöldagg och förökningsmetoder. När det gäller mjöldaggen är det tveklöst att många av de äldre sorterna är mycket mottagliga för sjukdomen, dessvärre ofta de sorter med störst och läckrast bär. Vi odlar våra sorter ekologiskt och de bekämpningsmedel som står till buds är bikarbonat, olja/såpa eller svavel, alla med viss effekt mot skadegöraren. Viktigare är kulturåtgärder, som välbeskurna buskar och luftig placering. En metod som iakttagits hos Pometet i Danmark är att spaljera buskarna vilket gör att sjukdomen inte utvecklas lika omfattande. När de gäller förökning har det visat sig att de olika sorterna är väldigt olika benägna att etablera. De vanligaste kommersiella sorterna idag, såsom Leepaa (Hinnonmäki röd), är väldigt lätta att rota, vilket säkert bidragit till att de är så vanliga. Många äldre sorter är betydligt knepigare. Vi prövar både höststicklingar, sommarsticklingar och avläggare, men det finns mycket metodutveckling att göra och gammal bortglömd kunskap att återuppväcka.
Gör skillnad: Delta i räddningen av historiska krusbärssorter
Än så länge ligger fokus på insamling av sorter och uppbyggnad av odlingen. I det arbetet är vi mycket angelägna om kontakt med SPS medlemmar. Har du en krusbärsbuske hemma som funnits där sedan före 1950? Finns det intressanta data som t ex vem som planterat, bärens egenskaper, förekomst av mjöldagg mm så är detta viktigt att bifogad sticklingarna. Eller vet du var det växer någon buske vid ett gammalt ödetorp eller så som har ovanligt goda bär? Hör av dig! Ta sticklingar genom att hitta ett lagom långt årsskott (10–15 cm). Klipp av en bit in på fjolårsveden så att det blir en lite klack på sticklingen. Fem sticklingar är lagom. Linda in i fuktigt pappar och lägg i tät plastpåse. Tar du sticklingar från fler buskar så lägg i separata ”paket” och märk ordentligt. Kontakta Hans innan du sänder några sticklingar
Exempel på några namnsorter vi har i samlingen:
Champagne Yellow
Globe Yellow
Green Ocean
Keen´s Seedling
Keepsake
King of Trumps
Landströms gröna
Catharina Ohlenburg
Genom arbetet med krusbärssamlingen hoppas Kålrotsakademien rent konkret kunna bidra till att återuppväcka intresset för det fantastiska krusbäret såväl inom odlingen som inom den gastronomiska användningen.
Martin Ragnar
Hans Naess
Matti Leino