Karin Lindén

Långsele •  Stol 13: Offentlig gastronomi

Så här beskriver Ann-Helen sig själv    Jag är kostekonom, utbildad vid Uppsala och Umeå universitet. Jag har varit i storhushållsbranschen i snart 50 år, och har arbetat inom både privat som offentlig sektor. Startade i Stockholm som husmor på Krigsskolan Karlberg, sedan restaurangchef i (dåvarande) LM Ericssons personalrestaurang, för att efter barnledighet återgå till försvaret, då som biträdande husmor vid Kungliga Livgardets Dragoner.

Lämnade försvaret och gick till Stockholms läns landsting och startade upp köket på Åkersberga Sjukhus. Hemlängtan tog över, så 1983 gick flyttlasset hem till Sollefteå och ett arbete som kostchef vid sjukhuset, där jag arbetade i 16 år. 1999 fick jag en tjänst som kostchef i Kramfors kommun där jag nu är inne på upploppet och går i pension i september 2017. Under mina år i Kramfors har jag haft förmånen att som ”bisyssla” under tio år vara engagerad i kostchefernas branschförening Kost&Näring varav åtta år som ordförande. Under den tiden lyckades vi sätta den offentliga maten på kartan. Vi lyckades också, i samarbete med några andra organisationer utverka en skrivning i Skollagen att maten i skolan ska inte bara vara kostnadsfri utan också näringsriktig!

2020 startade vi ett Slow Food Convivium här hemma i Ådalen. Syftet var att i sann Slow Food-anda leta fram gamla maträtter, recept, och nu har vi också blivit varse att gamla frösorter och gamla odlingsmetoder också är viktiga att kartlägga och bevara. En idé vi har nu är att hitta ett korn som kan odlas här, malas i en gammal restaurerad kvarn i Ramseleskogarna och av mjölet göra den gamla maträtten KAMS, i en mattävling kallad Ådalsmästerskapet i KAMS.

Det jag kan bidra med till Akademin är min erfarenhet från den offentliga sektorn, både skolmat och mat för äldre. Jag är väldigt nyfiken på vad vi kan göra av gråärtan – vi behöver ett fullvärdigt svenskodlat vegetariskt protein, i stället för den importerade sojan. Det är också på tiden att vi lyckas upphandla mer lokala produkter än vi gör idag. Dyrt? Ja, men mat måste få kosta! Kan inte vara mer välinvesterade skattepengar än att köpa lokala produkter!